Hon ville överraska sin vän Malin på hennes födelsedag med en tårta.
Malin tycker mycket om MK väskor, så Angelica ville ha små MK märken över hela tårtan.
Guld pärlband runt kanten & ett MK hänglås i guld.
Rosa rosor & en silverlänk mellan blommorna som symboliserar deras vänskapsarmband.
Jag fick ett fint jätte långt tack mail ifrån Angelica & det är så kul att läsa & så roligt att hon kan skriva så mycket om en liten tårta tycker jag!
Och jag blev alldeles rörd av hennes fina ord.
Hej Linda!
Här kommer några ord från lilla mig till dig :).
Några kanske var fel ordval, många ord hihi :)
Först och främst, den vackra/fina tårtan som du gjorde överlevde
tåg färden från Nässjö till Stockholm ;).
Ne, jag ska nog ta det från början, det var en ganska mycket krångel
och bök med denna tårta som är värd att höra historien om.
Det började direkt efter mamma och jag hämtade tårtan på torsdags kvällen.
Då var jag uppe i varv (så klart), tjoade på pappa att han skulle
komma ner och kolla på mästerverket. Han sa kort och enkelt att den var fin
(han förstår inte sånt här).
Jag tog återigen en massa kort på tårtan (ca 40 kort).
Jag blev Sååååå himla nöjd över ditt arbete med söta Malin tårtan :). Den blev verkligen Exakt som jag ville ha den. Jag ville ha ett kedje armband på låg i blommorna (som symboliserade vår vänskap, vi delar ett bästa vänner armband). Jag kommer ihåg att jag skickade några bilder på armbandet och du sa ganska tydligt att du inte kunde göra kedjor. För att det var för svårt.
Jag accepterade det och sa att ett pärlarmband går bra för att det var lättare för dig att göra.
Jag Visste att du skulle klara av att göra en kedja, men ville inte tjata, plus att jag var ute i sen tid (igen). Men när jag fick se tårtan, så hade du skapat, en kedja!
Den blev väldigt lik armbandet som vi delar.
Återigen, du överträffar dina förväntningar :).
Jag hade rätt! Jag blev ännu mer överraskad och lycklig att du gjorde en kedja, jag hade förväntat mig ett pärlarmband. Du berättade inget för mig :).
Överraskning till mig! Nästa steg och problem var ju hur jag skulle frakta upp tårtan utan att den skulle gå sönder eller att Malin skulle märka något. Min pappa blev inblandad (han blir alltid det i mina knasiga projekt).
Vi kom fram till att vår kyl väska var för liten (jag ville att tårtan skulle ligga i kartongen).
Så pappa lovade att komma ner till mitt jobb på fredagen med tårtan, inplastad i kylklampar, aluminiumfolie och plastfolie. Jag slapp alltså att tänka på det :).
Skönt!
Så på eftermiddagen på fredagen kom båda mina päron ner med tårtan och kära någon vad bra inpackad tårtan var.
Runt tårt kartongen låg 6 kylklampar, en massa aluminiumfolie och plastfolie.
De hade lagt "tårtbomben" i en genomskinlig påse (till och med gekås påsarna var för små).
Jag fick slå in tårtbomben i presentpapper, för jag ville inte att hon skulle märka något.
Tårtan såg ut som ett enda stort paket! Kallt om man kände på sidorna ;).
Jag hann inte hem efter jobbet därför, kom mina päron ner. Efter jobbet traskade jag ner till tågstationen, försiktigt!
Under hela resan upp var jag orolig att blommorna hade smält eller något i den stilen. Jag vågade inte släppa ögonen från paket så jag la den mellan mina fötter.
Malin kom och hämtade mig på centralen och då satte jag tårtan i knäet
(man vet aldrig hur hon kör, ne nu är jag elak. Hon kör bra, men man vet aldrig om man måste tvär bromsa eller något i den stilen).
När vi kom innanför dörren bad Malins mamma, Malin att följa med ner i källaren och bädda för en gäst som skulle sova över nästa natt (jag hade pratat med Malins mamma och bett henne komma på någon dålig ursäkt för att lura bort henne).
Tummen upp för mamman, Malin förstod ingenting!
Jag sa att jag skulle gå på toa. Men istället öppnade jag paketet.
Det var Mycket aluminiumfolie och plastfolie. Till slut kom jag igenom (det tog ett tag).
Tårtan var fortfarande sval och lika fin som när jag hämtade den på torsdagen :).
Kylskåpet var proppfullt med mat till kalaset nästa dag.
Jag satte den i ugnen (den var inte på).
Jag smsade mamman och berättade vart jag hade gömt den. Nästa steg var ju nu att gå upp till övervåningen, så mamman fick ställa in den i kylskåpet.
Malin ville se på film i tv rummet men jag ville gå upp, för jag var "trött".
Jag betedde mig verkligen inte som jag brukade. Det märkte hon. Jag fick till slut upp henne i alla fall, vi såg på film i hennes rum istället.
Jag kunde knappt sova för jag var uppe i varv, jag ville se henne min NU.
Jag vaknade självmant lite innan mamman och jag hade bestämt att ses.
Vi förberedde allt och gick till slut in i Malins rum. Jag ville vänta lite med tårtan. Så vi gick in med paket och frukost. Sen gick jag ut och hämtade tårtan.
Och kära någon vad chockad hon blev :).
Hon tyckte det var en finaste tårtan hon någonsin hade sett.
Hon tyckte den var så otroligt vacker och fin (jag håller med). Hon gillade att den var så liten och gullig. Egentligen ville hon inte skära i den, hon ville hellre ha den att inreda hennes rum med.
Hon tyckte att det var så fint med blommorna och att de var rosa.
Hon tyckte armbandet liknade vårt!
Till slut skar hon i tårtan och vad perfekt den var hihi :). Hon tyckte den smakade jättegott. Det var som att det vattnades i munnen. Hon tyckte om smakerna var perfekta att kombinera.
Lakris smaken var blev perfekt, inte för stark, utan grymt god :)
Jag berättade hela historien om tårtan och då sa hon att
Linda måste ha gjort den på riktigt vis om den klarade hela resan upp!
Jag instämmer!
Det var bra att jag inte beställde en större för det skulle aldrig gått åt.
Vi åt lite till frukost, det var bara jag, Malin och mamman.
De andra i familjen var inte hemma. Det blev tårta över till släktkalaset.
Nästan alla provade den och tyckte den var jättefin.
Farfar sa att Linda gjorde mästerverk till tårtor
(se det är inte bara jag som tycker det).
Jag visade många bilder från internet på dina tårtor!
Alla tyckte de var grymt fina! Farfarn sa att jag skulle hälsa och tacka :).
Jag tror att stockholmarna inte är lika glupska som smålandsborna.
Även att tårtan var till ca 6 pers så blev det en bit över sen på kvällen,
även att nästan alla på kalaset provade den.
Det var inte att de inte tyckte den var god, för det tyckte de.
De tog bara inte så stora bitar.
Jag tog en normal bit medan de tog ca 1/3 av min bit hihi ;).
Tårtan var i korta drag en succé!
Det jag tycker om med dig Linda, är att du frågar hellre en gång för mycket,
än en gång för lite hur jag ville ha min tårta.
Du lyssnar noga, skriver ner och frågar om du inte förstår.
Det är mycket bra! Du skickade till och med en bild på en
prototyp på ett MK och frågade om den var okej.
Det är ytterligare ett tecken på att du är noga och gör efter mina önskemål!
Det är ett stort plus! :)
Tusen tusen tack Linda! :)
Tusen tusen tack till dig Angelica!!
